TILLBAKA TILL LIVET

Det är tröttande att sörja…

sovande-kompisar

Jag har sovit dåligt i flera dagar p.g.a. min sorg, men äntligen är jag på väg tillbaka.

Det är lite som en berg och dalbana, ena stunden är jag glad och några minuter senare gråter jag.

Det är väl så det är att sörja?

eikos-grav

Jag besöker Eikos grav ofta, tänder ljus och grin lite.

Tankar på varför har smått börja försvinna, men att köra över Å broern´ gör ont.

Då jag ser ån och åt det hållet, vi fiskade upp honom, kom tårarna.

Att gå på is i skogen så det knakar under skorna, påminner också och det var vedmodigt att släppa Poju idag.

Jag försökte läsa av området i mitt huvudet idag, VART det möjligen skulle kunna finnas vatten/isar…

ute-pa-tur-aldrig-sur

Bössan lämnade jag hemma och inga camo kläder på!

Att bära bössan på axeln just nu, är något jag inte vill göra.

Jakt finns inte i mina tankar, bara återhämtning.

Att se Thai och Poju leka i snön gör mig mera glad, än en fågeln i säcken….

bus-i-ny-snon

…eller älgen på backen.

fina-rodingar

Att sitta vid frukostbordet med familjen och dessa fina rödtussa, känns bättre än att besöka Eikos grav samt jaga.

poju-torkad-strupe

Det är faktiskt helt otroligt hur en flockmedlem lär sin flockmedlem hur livet i en flock är.

Poju har ärft Eikos glada och positiva sätt, lugnet, ”kängru hopp” och tacksamhet.

Det finns en liten Eiko i Poju.

Sen är jag glad att Thai är lugn och bjuder till lek, jämnt!

Pojus start kan inte ha blivit bättre av att ha lärd känna så trygga och snälla hundar, men även människor.

Jag tröstar mig hela tiden med att Eikos jaktliv blev hans död.

Han slapp stå i en hundgård året om, han fick jaga och vara med i flocken!

Han hade fyra fantastiska, men alldeles för korta år…..

vi-tre

Jag måste gå vidare.

Eiko skulle nog inte ville att jag lät Poju och Thai stå i hundgården, han skulle inte vilja att jag skulle göra så med honom heller!

Han fick jaga, tills han blev lurad ut på isen….

Bössan får vila just nu…

Så i stället för bössan, lägger jag lite mera krut på viltvård.

falla

Fyra fällor är ute.

Fått en ekorre…men nog kommer jag får mården också!

skate

Några skator och en kråka har jag fått, men det går trögt på räv fronten….

present-granssjoarna

Jag vill än en gång tacka alla för all Er omtanke.

Nu ska jag fortsätta förberedelsen av makens trerättersmiddag…..

trerattersmiddag

…då han fyllde år i veckan.

Han en fin kväll och va rädd om Era två- och fyrbenta vänner…

KRAM

Annonser

15 reaktioner på ”TILLBAKA TILL LIVET

  1. Det tar tid å det ska få ta tid, sorg är personligt, att bearbeta det som hände är nödvändigt.
    Men Du vet att Eiko hade ett gott liv.
    Att mista en flockmedlem gör ont i hjärtat.
    Var rädd om Dig.
    kram

    PS Så fin ljuslykta Du har 🙂

    Gilla

  2. Ja fy tusan! Det kommer att ta tid minsann! ❤ Hans liv blev alldeles för kort men tänk vilket himla bra liv han haft ändå! ❤ Bra jobbat med allt och många stora kramar till dig och de dina! ❤

    Gilla

  3. Sorg er tung å bære. Men trøsten er at over tid blir den lettere å bære, men den vil alltid være der. Fine og koselige bilder. Klem til dere.🌻

    Gilla

  4. Skönt att läsa att du ”landat” i sorgen och resonerar så klokt. Såg ut som en fin middag ❤️ Lämnar en kram och hoppas du får ett fint veckoslut!

    Gilla

  5. ❤ ❤ ❤ ❤
    Oj vad tårar det kom när jag läste detta. Jag och mina fyrbenta tussar kommer gärna och hälsar på någon gång.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s