TILLBAKA TILL LIVET

Det är tröttande att sörja…

Jag har sovit dåligt i flera dagar p.g.a. min sorg, men äntligen är jag på väg tillbaka.

Det är lite som en berg och dalbana, ena stunden är jag glad och några minuter senare gråter jag.

Det är väl så det är att sörja?

Jag besöker Eikos grav ofta, tänder ljus och grin lite.

Tankar på varför har smått börja försvinna, men att köra över Å broern´ gör ont.

Då jag ser ån och åt det hållet, vi fiskade upp honom, kom tårarna.

Att gå på is i skogen så det knakar under skorna, påminner också och det var vedmodigt att släppa Poju idag.

Jag försökte läsa av området i mitt huvudet idag, VART det möjligen skulle kunna finnas vatten/isar…

Bössan lämnade jag hemma och inga camo kläder på!

Att bära bössan på axeln just nu, är något jag inte vill göra.

Jakt finns inte i mina tankar, bara återhämtning.

Att se Thai och Poju leka i snön gör mig mera glad, än en fågeln i säcken….

…eller älgen på backen.

Att sitta vid frukostbordet med familjen och dessa fina rödtussa, känns bättre än att besöka Eikos grav samt jaga.

Det är faktiskt helt otroligt hur en flockmedlem lär sin flockmedlem hur livet i en flock är.

Poju har ärft Eikos glada och positiva sätt, lugnet, ”kängru hopp” och tacksamhet.

Det finns en liten Eiko i Poju.

Sen är jag glad att Thai är lugn och bjuder till lek, jämnt!

Pojus start kan inte ha blivit bättre av att ha lärd känna så trygga och snälla hundar, men även människor.

Jag tröstar mig hela tiden med att Eikos jaktliv blev hans död.

Han slapp stå i en hundgård året om, han fick jaga och vara med i flocken!

Han hade fyra fantastiska, men alldeles för korta år…..

Jag måste gå vidare.

Eiko skulle nog inte ville att jag lät Poju och Thai stå i hundgården, han skulle inte vilja att jag skulle göra så med honom heller!

Han fick jaga, tills han blev lurad ut på isen….

Bössan får vila just nu…

Så i stället för bössan, lägger jag lite mera krut på viltvård.

Fyra fällor är ute.

Fått en ekorre…men nog kommer jag får mården också!

Några skator och en kråka har jag fått, men det går trögt på räv fronten….

Jag vill än en gång tacka alla för all Er omtanke.

Nu ska jag fortsätta förberedelsen av makens trerättersmiddag…..

…då han fyllde år i veckan.

Han en fin kväll och va rädd om Era två- och fyrbenta vänner…

KRAM