VANDRAREN

Vad jag har längtat efter att få dra upp till fjällen, till ensamheten och ron, men även att vara ensam med hundarna. Att vandra med hundar ger en inre ro och ett bra ledarskap mellan förare och hunden, man kommer som närmare varandra.

Vandrings bild Miranda Poju och Thai

Med 20 kilo på ryggen och hundarna med var sin klövje med hundmat, startade vi från Ankarede.

Ankarede kapell

Tog en titt in i det mysiga lilla Ankarede Kapellet, innan jag begav mig iväg till topps.

skylt

Leden var varierad. Det var delvis spångad.

spängren

Men mot Ullersjön och Rörskuokere var det stenigt och besvärligt. Ibland funderade jag över hur det skulle gå, om jag skulle hamna på huvudet i röset!

Stenröse Ullersjön

Sakta men säkert försvann Stora Blåsjön i fjärran.

Stor Blåsjön

Och vi kom mer och mer upp på kalfjället. Finsk Spetsar är verkligen nyfikna. Finns det en sten, så måste de bara upp på den.

Dom älskar att sitta högt och ha utsikt!

STEN2

Jag  vandrade vidare mot Rörskuokerejaureh, där jag hade planerat att slå läger.

Rörskuokerejaureh

Mygg, knott och broms jagade oss som galningar. Då bromsen tystnar, vet man att NU snart känns det!

tält lila himmel

Det blev till att slå upp tältet med all hast, så att hundarna skulle få skydd från alla flygfä.

Rörskuokerejaureh Tältplats

Poju hade mest besvär, då han har tappat all päls. Han blev riktigt nöjd att få komma in ♥

poju i tält

Det blev en kall natt, men då solen kom upp, blev det för varmt.

soluppgång

Så medans solen torkade bort nattdaggen från tältduken, åt vi alla frukost.

frukost

Det blev plötsligt oroväckande svart på himlen, så vi packade ihop allt för att fortsätta vår tur mot Sielkentjakke.

Poju Rödfjället

Poju väntar tålmodig vid foten av Rörskuokeres fot ♥ Sen fortsatt vi mot Sipmejaure Sameby.

Sipmesjaure Sameby

Fick några skurar på oss och kom äntligen till en ny skylt.

Sielkentjakke, nästa!

kryssmärkning

Att gå runt Sipmejaure var verkligen besvärligt!

Kryssen var borta vid flera ställen och det är väldigt stenigt terräng där. Skulle man hamna på huvudet där, är det bara att glömma att ringa efter hjälp, då täckning saknas! Träffade en kvinna i samebyn som sa att jag var den första vandraren hon hade träffat på, på flera år…..

Sipmesjaure

Tanken var att ligga kvar en natt extra och ta en dagstur upp på Sielkentjakke för att kolla utsikten, men det var tyvärr bara att glömma, då det var så dåligt väder.

Sielkentjakke2

Sielkentjakke låg ständigt i dimma…

Efter min vandring såg jag flera fina ripkullar. Kullar på över tio kycklingar!

Ripa

Hittade även en höna som fortfarande låg på äggen….

Fjällglimmen lysade upp stenpartier. De är verkligen fina små blommor. Skulle nästan kunna tänka ha dom i min trädgård, men dom gör sig nog finast på fjällen ♥

fjällglimm1

Det varnas ju för mycket björn i området jag vandrade i.

dödren

Känner dock ingen oro för björn. Försöker oftast tälta en bit från leden, då jag är mera rädd att en människa ska göra illa mig, än en björn. Denna renen hittade jag vid foten av Mammoken. Tror faktiskt att den har självdöd, men det är bara en gissning.

Bro vid Ullersjön2

Att vandra är inte enbart ledarskapsträning, även psykiskt.

bäcken

Det blev mycket att ta in för Poju. Det är tur att han har Thai vid sin sida, som inte har en gnutta oro och är lugn och trygg.

sten

Dom är verkligen bra kompisar ♥

Thai och Poju Sielkentjakke

Några kilometer från Sielkentjakkstugan lättade vädret. Det luktade ljuvligt och allt såg som mycket grönare ut.

Sielkentjakkstuga

Väl framme vid stugan hade jag tänkt slå läger. Klockan var bara 14:30 och tanken att sitta i ett tält hela eftermiddag och kvällen på grund av flygfä, gjorde att jag bestämde mig för att fortsatta min färd mot slutmålet, Härbergsdalen.

Frinenjukke

Färden förbi Frinenjukke, var bara helt underbar ♥

Regnbåge övre Härbergsvattnet

Fick en vacker regnskur på mig, fem kilometer innan Härbergsdalen. Det var så otroligt vackert!

övrebergsvattnet Här

Sen då regnet hade åkt förbi och jag hade rundat sjön, hade skuren hunnit till Sielkenjukke.

Övre Härbergsvattnet lyste verkligen vackert blå.

Härbergsdalen

Framme i Härbergsdalen bjöd familjen Köpsén mig på middag, medans jag väntade på transport hem.

Leden är 30 km lång, men jag gjorde lite avstickare från leden och min Zip visar att jag har vandrat 45 kilometer. Det känns i benen och muskler, men mest i själen ♥

Är så tacksam över livet ♥

Vad rädda om varandra ♥

Annonser

21 reaktioner på ”VANDRAREN

  1. Härliga bilder och vad skönt att se att dina medvandrare Thai och Poju verkligen trivs att vara ute i vildmarken trots alla mygg och bromsar. Och det där med att vara rädd för björnar: Människan är nog ett mycket större odjur som ger sig på sina egna och förstör vår jord för all framtid!

    Liked by 1 person

    • Tack 💖 Jo, jag har respekt för björn, men är inte rädd den. Människan har gjort mig mera illa än djuren. Är oerhört tacksam över min ”kyrka”. Kram

      Gilla

  2. Een wandeling die goed maar ook ”zwaar”Was voor je ziel.Een mediterende wandeling en hopelijk heb je gevonden wat je zocht in de rust van de natuur,rust van universum en wat de honden je vertellen😍xxFjallglimmen betekent:hou van jezelf en je honden wijzen dat je overal vrienden vind waar je ook gaat😘

    Liked by 1 person

  3. Tänker lite som Du att människan är den farligaste, det är hemskt att det ska vara så.
    Fina bilder, sådan härlig vandring Du å the dogs har gjort 🙂
    Jag hoppas Du nu mår bra. Snart börjar ju Din årstid 🙂
    kram

    Gilla

  4. Men herregud så underbart inspirerande!! Vilka fantastiska dagar ni måste haft, och vilka minnen sen. Jag har aldrig vandrat men nu blev jag otroligt inspirerad – det blir garanterat en sväng i höst! 😍

    Gilla

  5. Otroligt härlig o fin resa ni haft o vilken natur!! Otroligt bra för unga herren att få va med på dessa o lära sig, och också bygga upp relationen med ER inslipade paret Thai och dig. Gillar den med dom på båda två sittande tillsammans i riset/dalen inför de två topparna, bara så fin 🙂 Riktigt toppen gjort av dig o ha det gött!

    Gilla

  6. Undrar hur det går med injagningen av Poju? Vår Ronja är lite grann äldre men även hon en unghund som bör jagas in. Ser ni mycket fågel i markerna? Hur söker din Poju ut, nu innan du fällt? någon fågel för honom. Såg din film med Thai där du bara väntade in honom och lät honom söka ut innan du förflyttade dig framåt. Jättefin film, med bra avslut annars. Att stå och vänta fungerar åtminstone inte med Ronja, om hon nu inte har fågelvittring, Än så länge väntar hon nog bara in husse och vill veta riktningen och vart vi är på väg. Många frågor, och min frågande kommentar ligger sist i kön så kan hända du inte noterar den, men frågar ändå! Man får väl inte önska dig lycka till på premiären, gammalt skrock som lär ska betyda otur, så jag önskar dig bara en trevlig fredag med dina hundar!

    Gilla

    • Hej, det går bra med injagningen av Poju. Han är lite trång i sök och inte ståndfast. Rotar mycket på backen, vilket är typiskt för unghundar. Ser en del fågel med fina stora kullar. Även kullar med mindre kullar. Förmodligen omläggning. Kul att du gillar filmen. Jag väntar alltid tills hunden har sökt av. Viktigt att dom får söka av och få ta sin tid. Det gör dom starka och självständiga. Ge Ronja tid. Koka en kaffepanna, gör korta svängar. Inte längre än en timme. Bryt då det är som roligast. Skijakt på dig o klappa Ronja 💖

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s