PREMIÄR

Den 22:e åkte Poju och jag till Sorsele. Det var dags för det andra utlyste jaktprov. Lite viltspaning gjordes på väg dit.

Fick mig ett gott skratt då jag fick syn på dessa ”vilda” kossor.

Väl framme, drogs det lotter på provområde, domare och för- eller eftermiddag. Dag ett, öste det ned regn, men trots det dåliga vädret blev Poju den andra bästa hunden med ett tredje pris.

I vanlig ordning med enormt bra sök. Lite, och sköra fåglar på grund av regnet gav dåliga resultat.

På kvällen bjöds det på utsökt tjädergryta av provledningen. Jag gjorde det sista på min jaktprovsdomarutbildningen och inom kort ska väl allt vara på plats för att jag då är färdig utbildad jaktprovsdomare.

Ska bli spännande att se och döma andra hundar

Dag två på jaktprovet, lovades det bättre väder. Poju och jag drog ett område, där de gick fågeltom dagen innan. Kände ingen oro, för Poju söker mera ut, om det är lite fågel.

Så blev det den dagen, och han kammade hem den sista ettan och är därmed jaktchampion!

Min lilleman Poju. Åtta jaktprovs starter. Tre ettor, två tvåor och tre treor. En jämn och duktig jakthund.

Efter provhelgen blev det till att blåsa hem och packa för flera dagars jakt på fjället.

Dag ett gav blöt väder och sköra fåglar. Dag två och tre, varmt med långa siestan i skogen.

Det finns inget härligare än att koka en kaffepanna ute och ligga på blåbärsriset och sov.

Poju gör sig fin i rätt miljö 💚

Min Lilla jaktmaskin.

Poju kan verkligen konsten att gå ned i varv då vi tar en siesta.

Livet är verkligen bäst ute 💚

I vanlig ordning, blev det tjädermiddag i kojan. Finns inget bättre än en riktig middag i skogskojan.

Sova gjorde jag. Det primitiva livet utan telefontäckning och TV, gav tidiga kvällar, med många timmars sömn.

Några fåglar fick följa med hem trots en del bortsmygningar och bomskott.

Svårt att ta en bild, då man är ensam, men jag lyckades hyfsad med en bild i alla fall.

Efter fyra dagar på fjället va det skönt att komma hem och ta sig en riktig dusch. Uppskattas verkligen!

Sen blev det en tur på fjället med bästa grannen.

Klart man ska ha mera tillbehör till allt vilt. Sen är det alltid en uppskattad present att ge bort.

Då svampen va plockad blev det pizzakalas hos en annan granne.

Lyx att få garnera med dagsfärska kantareller!

Resten rensades och las i frysen.

Lycka!

Alla mil i skogen, gjorde jaktkläderna mera rymliga.

Fem kilo lättare, att bära till älgjakten!

Jag har även fortsatt min ”jakt” hemmavid.

Två skator har jag lyckats få. Jättenöjd!

Idag kokas svartvinbärsgelé och allt ska ställas iordning inför älgjaktspremiären imorgon.

Nu är det Atos tur att få ha lite kul. Önskar alla en riktig god skitjakt!

DET GÅ GÖTT!

Det har varit några jäktiga veckor. Det har varit full träning gör mig själv och hundarna. Inga slöa dagar precis!

Jag har varit iväg på jaktprovsdomar- och aspirantutbildningar.

Fick göra en fingeratprov med en  Jaktprovsdomare. Mycket att tänka på då man är oerfaren….

Stoppur har nu införskaffats och jag är idag jaktprovsdomare för Trädskällare. Känner mig helnöjd!

Efter och under jaktprovsdomarutbildningen, gick jag två utlysta jaktprov. Först i Vilhelmina. Där blev det ett tredje och andra pris.

 Poju har ett otroligt bra sök, så finns det bara fågel i markerna, fixar han resten. Vi hade tyvärr magert med fågel på våra provruter.

I tisdags gick vi ett rörligt och då tog Poju sitt andra första pris!

Efter utbildning och jaktprov va både Poju och jag ganska så slut. Jag kände ett behov av att göra något annat och letade då fram mina swampkorg.

Otroligt mycket kantareller i år!

Rikedom!

Plockade även röda vinbärs som jag kokade vinbärsgelé av.

Mumma!

Sen va det att packa och dra iväg på nästa utlysta jaktprov för att ”jaga” Pojus sista etta.

Dag ett hade vi, igen, klent med fågel och otroligt dåligt väder! Pissregn! Men det påverkade inte Pojus sök! Han jobbade som en kula och tog ett pris igen!

Andra bästa hund.

Dagen efter va vädret bättre och fåglarna mera rörliga.

Då klämde Poju till med den sista ettan och är nu jaktchampion!

Åtta jaktprovstarter. Tre ettor, två andra pris och tre treor.

En jämn och duktig hund. Imponerad över hans sök!

Känns skönt att allt är färdigt nu, med Poju som champion och jag som jaktprovsdomare. Nu är säcken packat och jag drar till skogs, för nu är det den 25:e och det betyder JAKT för hela slanten!

Skitjakt på Er!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VAD VORE LIVET UTAN EN FINSK SPETS?

Vilken lyckans dag idag!

Har varit ut flera sena eftermiddag till långt inpå små timmarna.

Traskat och letat efter märken efter grävlingen.

Även letat efter lite blåbär och spillning efter björn, eftersom det är insamling av björnspillning iår på mina jaktmarker.

Det är väldigt torrt i markerna och jag har burit med vatten, så Poju inte får vätskebrist. Även jag.

Bäckarna är så gott som torra. Endast stenar syns.

Granskotten har torkat ihop.

Jag vill ha regn. Mycket regn!

Det blir så lite vittring för hundarna i markerna och det låter som man går på skare, då man smyger.

Då jag gick ut idag, på eftermiddagen. Hörde jag hur Poju plötsligt började skälla grovt. Trodde först det va älg och såg på pejlen, hur det sakta rörde på sig.

Efter 150 meter stod det stilla. Kollade vinden och började min ansmygning.

30 meter ifrån Poju, ser jag hur han skäller mot rötterna under en tätt vuxen gran. Björn?

Jag ser hur det röras under den, men ser inte vad det är. Pulsen min hörs i öronen. Spännande. Ensam i skogen….Men man är ju aldrig ensam om man har en hund 😉

Då hör jag hur det fräsar. Det rör på sig igen och jag ser bakdelen. YES! En grävling!

Jag går fram. Väntar tills Poju backar en aningens, säger ”back”. Poju backar och jag trycker av!

Här ser jag, att dressyr är en viktig del i jakten. Speciellt med en ivrig spets med mördarblicken i ögat.

Som belöning för lydigheten, säger jag varsågod och han får riva bytet.

En finsk spets är verkligen den roligaste och trevligast jakthunden och rasen som finns (enligt mig). Klok, vaken, ivrig, alert och en jaktmaskin.

Blöt, men med ett enormt glädjerus i kroppen, tog jag upp grävlingen och gick hem. Bästa Poju ❤️ Vad vore livet utan dig….Inget 🐾💚

Det finns en liten filmsnut på min Instagram sida, för Ni som vill se Poju i action 🥰

Ha det bäst och dra ditt strå till viltvården!

MITT I PRICK

I veckan har jag varit på mini semester ”on my own” med vovvarna. Klart, man är aldrig ensam med en hund 😊

Första stoppet va Matsdal. En av mina vackraste platser på jorden.

Det blev lite fiske och umgänge med fina vänner 💚

Efter Matsdal åkte jag vidare till Överst-Juktan för att hälsa på en annan kamrat samt göra ett besök vid ”vildmarks-” Viktoriakyrkan.

Helt otroligt hur de lyckades, på 30-talet, bygga en kyrka mitt i ödeskog. Gravplatsen är vacker där. Vild, på en björk kulle i kanten av Juktan. Otrolig vacker viloplats 💚

Testade fisket i Juktan och fick en hyfsat fin öring .

Efter några dagar vände jag bilen hemåt igen.

Gjorde några besök i skogen för att kolla läget. Alltid kul att gå åt skogen med kameran på remmen istället för bössan.

Ibland känns det som att de ser skillnad på jägare och fotograf.

Kan konstatera att fågeltillgången är sämre i år än ifjol. Sett några kullar. Dock småa. Orrarna och ripan har klarat sig bättre.

Denna tjäderhöna hade endast två kycklingar. Dock stora ❤️

En sväng på skjutbana va inbokad.

Älskar att skjuta. Vi har krav i vårt jaktlag att varje år, ha minst tre bronsserier.

Tycker detta borde finnas i alla jaktlag. Dels för att chansen för dåliga skott minskas, men även för en själv. Man känner sig tryggare.

De första tre av mina serier, gav detta resultat. Nästan mitt i prick.

Så nu är jag redo, men först jaktprov och fågeljakt.

Ha en fin söndag och vecka 💚

 

SOLSKENSDAGAR

Så kom den, sommaren.

Den är bra för mina lungor och cystisk fibrosen.

Den är bra för mycket. Ibland slår tanken mig, att det är sextio graders skillnad från kalla vinterdagar….

Termometern har visat 33 som mest hos mig. Puh!

Det sägs att solen och lunginflammation är den sjuka döendes bästa vän. Låter hårt, men om jag skulle vara dödssjuk, vore det väl inte fel att dö en solskensdag 🌞

Innan värmen slog till på riktigt, tog jag en prommis i skogen för att kolla läget på myrbära.

Hittade en fläck med hyfsat mycket på, men lät dom mogna till nån vecka. Sen gick jag dit igen med Poju och Atos.

Fick slåss en del med broms och mygg, men lyckades plocka ihop fem liter.

Det är fläckvis med myrbär hos mig. Många har torkat ihop.

Har några skogsrå och sursva där det alltid bruka finnas, men dit ska jag gå nån annan dag.

Värme betyder även tungt för våra tjockpälsade fyrfotade vänner.

För att hålla igång dom inför jakten, har jag simmat en del med dom. Jo, även jag har simmat!

Tro det eller ej, men det va guda gött att bada i Tåsjön.

Man fick hålla sig under vattenytan, så inte bromsen hann bita fast sig 😜

Fick testköra grannens leksak häromdagen. Ska ärligt säga att jag börjar bli en riktig fegis!

Klart, som 48-åring ska man nog ha lite självbevarelse drift 😅

Fisket har jag också provat på i Tåsjön.

Det gjordes sena kvällar, då solen inte är alldeles för hett. Svårt att få nån firre nu i denna värmen, då de gärna letar sig till djupare vatten på grund av värmen.

En och annan glupsk abborre högg men jag fick även en fin öring ❤️

En tur till Klimpfjäll blev det också.

Hälsade på sonen som jobbar där över sommaren till skolstart ❤️

Vi är så stolta över honom. Han är som pären; han går att använda till allt 💚

Sonen bjöd pappa och mamma på en utsökt middag. Det var den bästa köttbiten jag ätit på länge ❤️ Bästa Aron ❤️

Har pysslat en del ute på mitt lilla hus.

Den ena färgbytan efter den andra tog slut.

Fint blire! 21 liter olja gick åt att olja altan, men nu är det gjort.

Mitt hus är väl inte så modernt och stort som många andras, men det är tak över huvudet och jag äger det själv och inte banken ❤️

Jag brukar inte skriva så ofta om vänner och besök etc

Men att kunna bjuda grannar/vänner på middag och sitta ute utan att slåss med flygfä, händer inte alltför ofta i skogen/fjällen.

Bjöd såklart på något så exotiskt, som orr- och tjädergryta 💚

Den fina öringen gjordes också en god middag av.

La den i en ugnsplåt, hackade lite rödlök över den. Hällde en flaska grädde över den och pressade en citron, som och hälldes i pannan. Såklart saltades och citron pepprades den!

Fasiken, vilka råvaror jag har att tillgå!

Har varit på paltkalas hos vänner.

Supertrevligt i deras ladugård och god palt, speciellt blodkamsen 🥰

Pojus fem valpar är nu leveransklara. Fem fina jaktmaskiner har kommit till sina nya hem 🧡

Själv längtar jag till den stora dagen med stort D.

Trädskällarjakten 🧡

Har anmält Poju till tre prov. Få se om jag kommer med på nåt. Träna, träna, träna….hoppas bara att värmen ger med sig till dess. Blir en spännande höst med injagning av Atos och Skallkungen (SM) för Poju.

Ha ett fint slut på helgen 💚

 

DEN SOM SÄGER ATT LYCKA INTE KAN KÖPAS FÖR PENGAR, HAR ALDRIG KÖPT ETT NYTT FISKESPÖ!

Efter förra fisketuren på Hebbersvattnet, insåg jag att det var dags att investera i nya saker till spöet. Rullen började ha gjort sitt, men även fiskelinan.

Efter att ha studerat kartan med min fiskarkompis Sture, bestämde vi oss för att gå upp från Brattli…..

….till Finnhustjärnarna. Där bestämde vi oss för att slå läger.

Det var ganska så varmt på vår färd upp. Jag packade väldigt sparsamt i hundarnas klövjeväskor (mest bar de, främst Atos, för att vänja sig med väskorna).

Om det skulle bli alldeles för varmt, måste jag kunna ta över dom i min ryggsäck.

På väg upp va det en hel del skugga i trädgränsen och inte alldeles för hett, men myggigt!

Det blev stopp vid så gott som alla bäckar vi gick över, så vi kunde bibehålla vätskebalansen och svalka oss.

Ljungpiparen gjorde oss uppmärksam på, att det nu vara nära till fjällen.

Då vi hade kommit upp på Brattlifjället, fick vi fin utsikt mot Stortjärnklumpen och Flatfjället.

En promenad ned från Brattlifjället på ca tre kilometer mot Finnhustjärnarna blev lättare, då vi hade utsikt över alla hundratals tjärnen. Dit ska vi!

Då vi va framme, slog vi ganska så fort upp tälten.

Åt en snabb ”senlunch” och skyndade oss för att doppa krokarna.

Jag provade fiskelyckan vid ett inlopp och fick snabb tre mat öringar.

I vanlig ordning blev de ett gott middagsmål.

Först stekte jag dom i pannan….

Sen la jag dom på en bädd med rödlök och potatis.

Jag brukar vanligtvis göra dessa nysten på en eld.

Men p.g.a. brandrisken la jag nysten i stekpannan med mycket smör i ♥

Efter en lång fiskardag, kröp vi alla ini tältet.

Dagarna är stekheta, men nätterna är kalla.

Kändes jobbigt efter en kall natt, med full mundering på, att vakna till att man nästan höll på att kvävas av värmen.

Efter frukost och flera kåsar kaffe. Gjorde vi oss redo för en dags utflykt upp på flatfjället för att prova fiskelyckan i olika tjärnar.

Det är helt otroligt hur det kan skilja sig från tjärn till tjärn. Fiskens utseende och beteende.

På Lahla, va fisken trög att få på kroken, men de jag fick va röd och fina i köttet.

Längre ned mot Lahlanjaevnen, högg dom, så fort man kastade ut kroken.

Då man är ute på sådana turer, kan man inte ta upp allt man får.

Sparade de finaste och resten åkte tillbaks igen, efter de har fått en avskedspuss av mig ♥

Vacker camo….

Hundarna va något belåtna efter första dagens strapatser och nöjde sig dag två, att bara titta på, då vi fiskade.

Poju tröttnade till slut ♥

Då en rödtuss sover med rörelser runtomkring sig, då är han trött ♥

Efter fisket i olika tjärnen, var det dags att gå den långa promenaden tillbaks till lägret.

Mygg, knott och brännmyggen började att bli riktigt ettriga och vi anade oro.

Gjorde upp en rökeld i en plåtburk, så vi kunde sitta ute en stund, och såg mer och mer hur det mörknade till på himlavalvet.

Det blev svartare och svartare, sen kom alla smällar.

Kan bli riktigt otäckt ibland.

Alla kröp vi ini tälten. Sen smattrade det ordentligt på tältduken. Mysigt ♥

Det regnade så ordentligt hela kvällen, så vi klev aldrig ur tältet igen. Poju, Atos och jag somnade och sov gott natten igenom.

På morgonen sken solen och allt torkade upp, innan vi skulle packa ihop för hemfärd.

Atos verkade inte bry sig nåt över väskorna.

Klart, så är det varmt och jag var en aningens orolig, men på väg ned, kom det gråa moln och regn, så värmen gav med sig

Att gå över broar, va inget otäckt heller.

Atos gick över dom utan en minsta tvekan.

Atos är rätt så söt med sina väska ♥

Min nya rulle fungerade fint och jag känner mig otrolig lycklig över att ha tillgång till så många fina ställen. Den långa kvällen i tältet, då åskan gick, gav mig tid att studera fjällkartan.

Nu känner jag stort behov av att vandra och fiska en sväng, bara jag och vovvarna.

När och vart, vet jag inte än, men förhoppningsvis inom kort framtid.

Efter en kväll med dans i Parken…..

Känner jag, att jag nog behöver ta igen mig en natt i en riktig säng och inte på en luftmadrass ♥

Ha en fin start på veckan och glöm inte att köpa Allers den 16:e juli!

 

 

HJÄRTANS FRÖJD

Veckan började med att jag bytte hund.

Poju stannade med Per-Ola och Aron. Atos och jag skulle gå upp till kuja och snusa i lite älgspår.

Egentid.

Torrt i marken, men vi hittade några spår som vi räckte.

Atos är mycket intresserad, så det blev till att hänga med i kopplet och låta han följa spåret så länge han orkade.

Med mycket beröm, gav jag Atos mera självförtroende.

Nån fågel skrämde vi också upp, som Atos tyckte va intressant, men då talade jag om, att det inte är något som vi ska jaga ♥

Alltid kul att fånga byten med kameran istället för med bössan.

Atos blev fort trött, så vi fortsatte vår promenad till kojan.

Bland vindfällor, med myggen som sällskap, hinner man fundera en hel del.

Jag märker, att ju äldre jag blir, ju mera tänker jag tillbaks på det som har varit.

Vissa saker får en och annan tår att trilla, och vissa saker funderar jag på varför jag inte har kommit på det förrän nu….?

Att det har tagit mig nästan 50 år, att komma på kloka beslut!?

Atos tittar på mig ibland då jag stannar av.

Tror de fattar mera än vad vi tror, speciellt om det handlar om hur vi mår ♥

Plötslig är vi framme.

Då blir det fullt upp med att hämta vatten i kallkälla, göra upp eld, bädda, koka vatten och värma mat.

Av någon konstig anledning, går tiden fort i skogen. Är det för att jag trivs där som fisken i vatten?

Atos får vänta utanför tills allt är på plats, för annars går han bara runt benen och jag kliver han på tassarna.

Väl inne, då allt är på plats, och maten är intagen, blir det 100% mys ♥

Jag sover alltid bäst i skogen. Vet inte om det är för att man har flera kilometer i benen, eller om det är för att jag går ned i varv.

Sova gör jag!

Efter en god natts sömn, blir det den berömde kaffekåsan.

Sen bär det av hem igen, samma sträcka, men en annan väg.

Jag går aldrig samma område två dagar i rad.

Väl hemma igen, bytte jag hund IGEN, efter att ha studerat kartor.

Bestämde mig för att gå ett helt nytt område, som jag aldrig har gått förut.

Alltid spännande att gå på nya marker.

Ställen som alla säger ska ha mycket björn….

Ibland tror jag de säger så, för att hålla folk därifrån…..

Vart man än går, så finns det alltid Björn, men även märken efter homo sapiens.

Vissa fina…

…och vissa en aningens sorgsna.

Detta är en renvaktarstuga som har brunnit ned till grunden. Varför vet jag faktiskt inte. Dasset stod kvar. Fint och prydligt….

Stannade vid en blötmyra och gjorde upp en kaffeeld och tankarna drog iväg igen.

Minns min jaktkarriär.

Den tiden då vi inte hade GPS och pejl. Kompass, karta och jaktradio va det hjälpmedel vi hade.

Nisse Stry, min förebild, kunde skogen i sin hand.

Minns vid ett tillfälle att jag inte visste vart jag va. Beskrev på jaktradion hur det såg ut, där jag stod.

– Om du går en bit mot höger, då kommer du att se en törrtall. Där tar du vänster, då ser du passet….

Och riktigt! Passet va där…

Fattade inte hur han kunde minnas en av alla tusentals törrtallar i denna stora skog!?

Nu är jag där….

Jag kommer aldrig att bli som Nisse och jag vet att det finns de som efterstävar att blir ihågkommen som honom (han är som en legend), men ingen kan slå Nisse!

Jag ser själv att ju mera jag går i skogen, ju mera lär jag mig att läsa av marken, skogen och alla bergknallar.

Nisse bar på stora kunskaper, kunskaper som kommer att försvinna. Jag hann träffa Nisse en alldeles för kort stund. Jag hade velat ha mera år med honom. Han lärde mig att göra en ”näverkuks”….

Han lärde mig mycket, otroligt mycket. Han följer mig för det mesta. I tankarna, hjärtat och på livremmen ♥

Kniven på bilden har Nisse gjort….

Jag fortsätter min färd, och trampar upp en tjäderkull.

Kycklingarna flyger och träar fint. Hönan gör allt för att avleda Poju och mig ♥

Sen håller jag på att kliva på nåt rött och innan jag hinner sätta ned foten på det, ser jag att det är röd parasollmossa.

Har aldrig sett det förut!

Enligt Naturvårdsverket finns det bara 14 observationer av denna mossan i hela Västerbotten!

Det är nästan som att vinna på lotto för mig! Min favorit mossa i annan nyans. Vilken lycka!

 Det finns alltid fina saker att fota i skogen, ibland så känns det som om de har väntat på mig ♥

I skogen är man aldrig ensam.

Poju och jag anländer till slut, till Birgerskuja.

Har aldrig gått dit förut på sommaren. Har bara åkt skidor dit på vintern. Trevligt att höra den porlande bäcken och hitta tjäderdynga utanför utedasset.

Poju la sig fort till ro medans jag eldade, bar vatten och fixade mat.

Sen va det dags för dagens medicinering och tankarna drog iväg igen.

…till den tiden då min inhalator va lika stor som en dammsugare och lät som ett kärnkraftverk.

Det hade inte varit möjligt att vistas på detta vis, för 33 år sedan. Nu är min inhalator lika stor som en mobiltelefon och ljudlös ♥

Jag kan, om jag vill, ha den med på älgpassen.

Hjälpmedlen har verkligen gått framåt ♥

Innan jag lägger mig i sängen, tittar jag ut genom kojfönstret.

Det blåser kraftigt ute. Jag drömmer. Drömmer om kommande höst. Hur jag ska gå med hundarna. Hur det kommer att gå. Vart jag ska gå med hundarna. Hur kommer framtiden att se ut?

Jag tänker på Aron. Sörjer en aning att han nu är vuxen. Minns våra skidtur på myran (som ni ser på bilden). Då Wiggo, vår setter, glatt drog en skidåkande Aron runt myran.

Vart jag än kommer, har jag minnen. Fina minnen. Minnen som värmer hjärtat. Minnen som gör att jag känner mig tacksam.

Jag drar ulltäcket över mig, blundar och tackar än engång för en underbar dag ♥

Den 16:e juli i nummer 30 av ALLERS kan ni läsa om mig.

Då förstår Ni min tacksamhet.

Va rädda om Er/varandra. KRAM ♥

SPONTAN TUR

Det blev en lugn midsommarfirande först med bästa grannar och sedan med fina vänner.

Efter midsommar åkte Per-Ola och jag till stan för att tömma Arons lägenhet, då han ska flytta till en mindre till hösten.

På vägen hem från Umeå ringde Sture.

Han hade planer på att gå upp till Hebbersvattnet.

Jag har haft ett enormt sug efter en tur upp på fjället. Kollat kartor och fiskevatten.

Då Sture sa fjället, sa jag; då hänger jag med!

Min säck packades, och Pojus.

Atos stannade kvar med Per-Ola och Aron.

Efter en mindre biltur, begav vi oss av till topps, från Munsbergets fot upp mot Hebbersvattnet.

En ca sju kilometer lång promenad över blötmyra med en dryg uppförsbacke på slutet.

Det var varmt i luften och ganska så myggigt.

Poju fick bära sin egen mat och myggstiftet. Om det skulle bli för varmt skulle jag kunna knyta hans klövjeväska på min säck.

Favorit kepsen hängde med och jag bär alltid vattensäck med mig. Då glömmer man inte att fylla på vattendepåerna.

Vi vandrade upp till en udde, där vi slog läger.

Efter uppsatta tält, skyndade vi oss ut runt tjärna, för att prova fiskelyckan. Det dröjde inte länge förrän Sture fixade middagen ♥

Sture fick en röding och två öringar. Jag en öring.

De tvättades….

…och så fick de bli kvällens middag.

Röd och fin i köttet.

Fisken kokades i rikligt saltad vatten. Sen gjorde vi tunnbrödsrulle av det.

Vilken lyx!

Efter maten fortsatte vi och fiska en liten stund och Poju spanade och höll koll ♥

Efter den tunga promenaden upp, va vi ganska så belåtna vid nio tiden och vi kröp fort ned i våra sovsäckar.

Vi somnade ovaggade ganska så omgående, fastän det började mulna på och vinden började göra sitt antågandet.

Då vi vaknade, var det lite lugnare igen och solen sken och värmde både tält och skogen runt tjärnen. Jag hörde några pratglada ripor och kände mig lycklig.

Riktigt utvilad och tillfreds med att vara där jag hör hemma; fjället ♥

Jag öppnade tältduken och Poju la sig fort i öppningen för att spana och få lite luft.

Inte en mygg. Skönt!

Trots att solen va framme då och då, var det inte speciellt varmt i luften.

Vi kokade en rejäl panna kaffe och pratade om jakt och fiske. Stures finsk spets, blev Årets Trädskällare. Vi är lika bitna på trädskällarjakt och fiske så pratstunderna blev långa och många.

Efter frukosten packade vi en dags säck för att prova fisklyckan i närliggande tjärnar.

Vi gick och testade i olika sjöar, så Poju tröttnade ♥

Sture hade i vanlig ordning lyckan på sin sida, men jag förblev lottlös under hela dagen…

På vägen tillbaks till lägret, började det blåsa upp rejält, så vi bestämde oss för att flytta tälten en bit in mot skogen.

Vi åt en god middag och sen gjorde vi en liten kvällsrunda.

Då vände lyckan!

Röd som elden ♥

Sture gick tillbaks till tältet, men jag fick blodat tand och fortsatte fisket.

Resultatet blev lysande ♥

Svårt att ta en selfie, men nog syns det hur nöjd jag är!

Lycka ♥

Natten va rejält blåsigt och hurvigt. En del regn kom ned och jag sov inte lika bra som första natten.

Som tur va slutade det att regna på morgonen, så det mesta va torrt då vi skulle packa ihop allt för hemfärd efter frukosten. Vi testade lite fiske till innan vi skulle gå ned, men utan framgång.

Med fulla säckar, var det bara att leta sig nedöver.

Poju slapp sin klövjeväska, men jag trodde jag skulle ha mindre att bära ned, då nästan all mat va slut.

Så blev det inte.

En fin väderbiten sten som jag hittade och all fisk skulle också ned från fjället.

Ska ärligt säga att jag kände mig rätt nöjd, då jag gick över sista bäcken och insåg att det inte var så långt kvar till bilen!

Att vila sig en stund på vilarstenen, kändes skönt, men det va jobbigt att kliva upp igen med den stora säcken, för att vandra vidare.

Jag är otroligt tillfreds efter den spontana fisketuren ♥

Fick se en ko med nyfödd kalv, en tjädertupp och min favoritmossa….

Parasollmossa ♥ Så vacker ♥

Sen såg jag sjukt mycket hjortrons blommor!

Om det blir hjortron av alla dessa….

Blir lyckan stor ♥

Ha en trevlig helg. Jag har smord mina kängor för nya äventyr ♥

HA DE!

Varför gå över ån, för att hämta vatten?

Jag är av den typen som älskar att göra mat av det som naturen har att erbjuda. Det är båda ekonomiskt bra, men även natur- och miljösmart. Varför köpa bär, fisk m.m. då vi har så fina ingredienser runt husknuten?

Fick palla en massa rabarber av grannen.

Så först kokade jag rabarbersaft.

3 liter hackad rabarber

1 1/2 liter svartvinbärsblad

1/2 liter maskrosor

3 skivade citroner

Täck allt med vatten i en tio liters gryta. Koka upp allt och la dra i ca en och en halv timme. Sila och tillsätt två kilo socker.

Super läskande och inte för söt 🌸

Receptet fick jag av Anna-Sara. Också en duktig jägerinna ❤️

Efter rabarbersaften, kokade jag rabarberchutney.

Det receptet ska ni verkligen testa! Har kokat det i alla år. Det passar utmärkt till alla sommarens grillningar, men även som marinad om man tar en dl chutney men en 1/2 dl olja 😋

RABARBERCHUTNEY

500 gr hackad rabarber

1 hackad rödlök

1 msk 24% ättika

3/4 dl vatten

5 dl socker

6 dl hackade aprikoser

2 hackade röda chilifrukter utan kärnor

1 msk curry

1 tsk ingefära

Blanda rabarber, lök, ättika, vatten och socker. Koka i 10 minuter. Skumma väl. Tillsätt aprikoser, chili, curry och ingefära. Koka 30 minuter. Häll upp i varma och rena glas.

Hade några späda rabarber stjälkar kvar och av de gjorde jag havrekakor med rabarber till midsommarfirandet i byn.

HAVREKAKOR MED RABARBER 30st

ca 1 dl späda rabarber stjälkar

150 gr rumstempererad smör

1 dl socker

3 dl havregryn

2 dl socker

Blanda allt väl. Gör små kulor och tryck ned en bit rabarber i varje kula. Grädda mitt i ugnen i ca 12 minuter. 200 grader. Lägg dom sedan på galler för att kylas ned.

Supergoda!

Minns Ni sikarna som jag fileade och saltade in?

Dom tog jag upp och fick vattnas ur under natten. Sedan gjorde jag följande;

INLAGD LINGON SIK

1 1/2 dl 12% ättika

3 dl vatten

4 1/2 dl socker

Koka lagen och låt svala, medans du:

Skär siken i lämpliga bitar. Skala och skiva en morot. Skiva en rödlök.

Varva sik, morötter, lök och lägg dit ett lagerblad och en msk honung samt 1 dl frusna lingon. Häll sedan den kalla lagen över siken. Låt stå kallt i två dygn.

Siken går såklart bra att byta ut mot 2 burkar inläggnings sill.

Många älskar min inlagda lingon sill/sik ❤️

Underbart gott och vackert på sillbordet till midsommar 🌸

Jag har inte enbart stått i köket.

Jag har jobbat och fixat ute på min lilla tomt. Hundgårdarna har fått grus.

Jag behöver verkligen inget gym just nu.

Varenda muskel i kroppen har fått sig en törn.

Även gårdsplanen har fått grus, och det blev riktigt fint ❤️

Tack Kalles Taxi för utkörningen🌸

Har även handgrävd runt vedboden, då brädfodringen stod under jord.

Det är hela tiden lite fix och jobb, men det blir finare och finare.

Jag har även hunnit med att vara på dans och flera middagsbjudningar. Jag älskar verkligen Västertåsjö ❤️

Nu förbereds midsommarfirandet och 40-årskalas.

Ha en fin midsommar och ta det lugnt med spriten 👍 Tänk på hunden och barna ❤️

 

LIVET KAN VARA HÅRD

Det har varit några tuffa veckor.

Det känns som om man har dykt ned i djupet och inte riktigt orkar simma upp till ytan, för att ta in luft.

Hjärtat sörjer och tårarna trillar ibland, om man låter allt går in på en, för mycket.

Åkte till Umeå förra veckan med Arons pappa, för lasarett besök samt fira sonens sommaravslutning.

Killen är snart en man.

Om ett halvt år har han bilkortet. Känns konstigt. En till sida i boken som får byta sida. Mitt barn blir vuxen. Känns i hjärtat med både sorg och glädje. Att detta kapitel som små barns mamma, nu har tagit sitt slut ♥

Är såklart stolt och glad, men även en aningens rädd ibland, hur livet kommer att se ut för Aron. Han är klok, envis och snäll. Det kommer han långt med ♥

Besöket i Umeå, va inget glädje besök.

Satt hos läkaren och grät. Va arg. Sen kommer jag på mig, att ilska bara en definition av andra känslor.

Jag va i själva verket, besviken och frustrerad.

Läkaren tyckte jag skulle påbörja behandling igen, men fick inte behandlas med den medicin som jag fick nedsatt hörsel och kraftig njurpåverkan av.

Sa att jag hade lust att skita i allt och låta livet gå sin gång.

Ännu mera hade jag lust att ge upp, då jag fick veta att den ”broms” medicin som finns för min mutation, inte ingår i högkostnads skyddet.

Grät och sa till läkaren att jag inte förstod varför de med en annan mutation fick sin bromsmedicin på högkostnads skyddet och inte de med min mutation!?

Vi har inte rätten till dödshjälp, men jag inte rätten till livshjälp!?

Någon behandling har jag tackat nej till för tillfället. Skiter faktiskt blanka fan i min CF just nu!

Med sorg i hjärtat, men ändå tacksam över att ha Aron och livet, åkte jag hem.

Då kom nästa bomb ♥

Lill Simo fick somna in ♥

Lill killen hade mellangärdsbråck, vilket resulterade i att hans magsäck låg felplacerad. I bröstkorgen. Grät och tyckte så synd om Simo, valpköparen och Kenneln. Det va därför han va så liten vid födseln och då han växte. Veterinären förklarade att så länge de bor med sina syskon och mamma, håller de sig frisk. De nya bakterierna klarade inte Simo av och han blev sjuk och fick då somna in. Veterinären förklarade även att det är ett medfödd fel och inte ärftligt. Spelar inge roll va folk spekulerar i. Hela händelsen är så sorgligt ♥

Tankarna har snurrat och ibland blir det bara för mycket.

Tog hundarna och drog till Aronskuja.

Tänkte bättre på de väderbitna väggarna med lite färg, men det blåste så ini bombens, så jag la ned det och tände en brasa i bastun istället.

Doppade fötterna i Kvarnbäcken. Det var för kallt med ett riktigt dopp.

Atos och Poju hängde såklart med ♥

Hade tänkt sova över där….

Vädra tankarna, gråta lite och bara vara, men då jag gick runt koja och kollade läget, såg jag att grannarna skulle få tillökning.

25 meter från hundgården och bastun hade fröken tjäder, lagt sina ägg ♥

För vissa slutar livet och för andra, startar den.

Livet är verkligen på något sätt rätt så imponerande ♥

Hönan såg jag inte röken av, så för att hon skulle få komma och värma äggen igen, bestämde jag mig för att åka hem.

Atos fick åka. Han är för ung för att springa för mycket. Sen är det bra att lära sig olika situationer i livet ♥

Simos husse sörjde ett tag, men fick massor av erbjudande och ska nu få hämta en ny hane efter en annan parning med Poju ♥

Måste ge en stor famn med rosor till Ultevis Kennel som tog sitt ansvar som uppfödare samt Hermann Aune som erbjöd valpköparen första tjing på en ny valp ♥ Vilka människor Ni är ♥

Livet är hårt, orättvist hårt ibland.

Jag har kommit upp till ytan igen. Dragit fullt med luft i lungorna, hållit andan och sagt till mig själv;

Allt har en mening Miranda, fastän man har svårt att förstå meningen med det, men tids nog får jag svar ♥

Va rädd om Er ♥