ENVIS SOM EN ÅSNA

Innan Skallkungen kände jag mig hängig. Under Skallkungen hade jag feber och mådde inte direkt bra. Direkt efter tävlingen skulle jag på NUS för koll. Provsvaren var dåliga och på två månader hade jag minskat åtta kilo i vikt. Med feber, dåliga provsvar och snabb viktnedgång gav läkaren mig ett ultimatum att jag inte fick skjuta fram nån behandling mera. Min envishet kan va bra i vissa lägen, men ibland går det över till dumhet och det kommer surt efter!

För en vecka sedan startades iv behandling igen och inhalationer med antibiotika. Blir alltid trött, men mest av allt lite halv sur, då jag blir begränsad och sorgsen att jag blir grå och trist som en mus.

Det sista som överger mig, trots motgångar i sjukdomen, är jaktlusten!

Mellan påkoppling av droppet, hann jag pyrscha lite på rådjur.

Lyckades smyga mig inpå tre djur och pricka en. Då smällen gick, stod alla kvar. Hade kunnat plocka en till, men nöjde mig med en.

Kråkfällan har jag gillrat i några veckor och även det har gett tilldelning.

(grävlingen sköt jag för Poju och mårdarna är tagna i fällor)

Djuren skänkte jag till Trappern i Vilhelmina. En duktig och fin vän.

Många har frågat hur det går med filmen ”Bortom Människobyn”. Den redigeras för fullt och enligt producenten kan det ta tid. Upptill flera år innan den är klar/visas.

Det finns Sneak Peaks på YouTube. Sök Miranda Frings Människobyn, så hittar ni några klipp där.

Kom en liten tår, då jag såg filmen på en liten Atos 💚 Va tiden går fort ❤️

Önskar alla en fortsatt fin vecka 💚