JANUARI
Atos har hunnit bo hos mig en dryg månad och i vanlig ordning, är jag mycket ute för att få hunden skogsvan.
Det är timmarna i skogen som gör hunden.
Det nya året började med god jaktlycka. Jag reste söderöver och fick erbjudanden att jaga på olika orter. Att jaga söderöver, gör en påmind om säkerheten. Det finns hus precis överallt, och vi som gnäller om bärplockare på skogen, ska åka söderöver, för där är det folk i skogen precis överallt!
Den första trippellyckan, va erbjudandet om skyddsjakt hos en bonde. Tre djur smög jag mig inpå, som fick fylla på min och andras frysar.
Spännande för Atos, som fick snusa på lite klövvilt.
Alla intryck i skogen, gör hjärnan trött. Härligt syn, att se en sådan matteglad valp, kunna varva ned och sova gott, med vilthår i snytan ♥
Nästa jaktlycka blev på Tolefors Gård Alltid trevligt med nya jakter, men en anings lättjagad där. Djur sprätter ut åt alla håll. De är nästan intill tama. Sin färdighet som skytt, på löpande djur, sätts på prov, så allt har sin tjusning.
Jag gillar nog mera att gå med hund och smyga mig inpå bytet.
Att överlista, är alltid spännande och kul.
Detta dov fick jag fälla i ett annat jaktlag, men tyvärr hade den brutit av ena hornet, så det blev ingen montering på den.
Skam den som ger sig.
Det kom spårsnö söderöver, så jag bestämde mig för att kolla läget på gården, där jag sköt trippel.
Efter flera dagars letande, pyrschande och postande, lyckades jag tillslut fälla en fin dovhjort.
Den är nu uppäten och monterad på sköld.
Jag är väl ingen troféjägerska direkt, men jag ska inte sticka under stolen med, att det är ganska så trevligt med en stor dovhjort!
FEBRUARI
Atos växer så det knakar!
Nu behövs han inte bäras i säck längre, då jag är ute på mina äventyr.
Köttet ska hängas ut på torkning denna månad. En lycka att ha med i tursäcken!
Jag skaffade mig en ny kroppsdekoration.
…Och i vanlig ordning, blir jag påmind om att jag inte är frisk…..
På årsmöte i Lycksele fick jag ta emot priset som klubbmästare 2018.
Tredje gången jag har vunnit den titeln med två olika hundar!
Fällfångsten är i fullgång, men då parningstiden kör igång, är det trögare att få dom att gå i fällorna.
MARS
En härlig årstid kör igång. Solen börjar att värma ♥
Jag vann Röjans priset. Den tjej som har tagit högst poäng på jaktprov i Sverige.
Jag är otroligt stolt över mig själv.
Eftersom Poju är duktig och nytt avels blod, blir det även parningar. Denna månad, blir Poju pappa för första gången.
Med varmare väderlek, blir det även mera skidåkning, pimpling och tältning.
Den sistnämnda, är väl inte den bästa för en lungsjuk, men jag vill ”leva”, så länge jag kan!
Mycket jobb ibland, för att endast dra upp en firre.
Satt upp flera holkar.
Har en oerhört förkärlek för holkar ♥
Har ingen aning hur många jag har satt upp runt omkring hus, stugor, kojor och tjärnar.
Atos tränades på ringträning, men tyvärr visade det sig att han är kryptid, så det blir inga tävlingar för honom, Endast jakt.
Det är trots allt det viktigaste.
I mars fyller sonen år. Detta år 17. Tiden går så fort!!!
APRIL
Det blev en varm mars, så snön töade bort rejält fort, så jag fick börja med veden tidigare än vanligt.
Bästa gymmet!
Några mårdar till hann jag få.
Trots dålig fångstlycka, är man hur som haver, glad för de få jag fått.
Det var verkligen det sämsta året i min tid, som fällfångstkvinna.
APRIL
Den femte årstiden. En av min favorit årstid.
Ved och saltstenar ska köras ut innan skoterföret är slut.
Jag åker skidor till kojor, så gott som varje vecka.
Brun som en pepperkaksgumma blir man!
Den norrländska solbrännan!
Atos orkar inte med alla långa turer, så då stoppar jag ned han i pulkan ♥
Min födelsedag firade jag i Birgerskoja tillsammans med hundarna.
Bra träning för en blivande jakthund att byta miljö ofta. Då blir de trygga.
Kojlivet är verkligen det bästa som finns.
För mig och för hundarna.
Att vara ensam i skog och mark, gör det svårt att ta bilder av sig själv, men är man snabb på bena, så blir det en och annan bra bild.
Timmarna i skogen….timmarna med hundarna…..
Finns inga ord för hur mycket jag älskar denna bild ♥
Att vistas ute och vara aktiv, får mig att orka med min sjukdom. Det håller mig på benen och det får mig att orka kämpa.
Såklart avslutades april med en behandling.
MAJ
Ved ved ved. Kapa, klyva och stapla.
Lycka! Brukar säga att ved värmer mer än engång…
Maj är en månad jag gärna hoppar över. Slask, blåsigt, regnigt och det går varken, skida, cykla och jaga här uppe i norr. Jag packade väskan och drog söderöver.
Där var det full vår. Det första bytet blev en gylta.
Sen en dov på skyddsjakt, som jag smög mig inpå ♥
Och slutligen en galt på åtel.
Stor sådan.
JUNI
Det börjar närma sig sommaren. Midsommarfirandet skedde i Västertåsjö med fina grannar.
Sen packades ryggsäck, masklåda och klövjeväskor för fiske vid Hebbersvattnet.
Nätterna va kalla och fisket hyfsat bra.
Inget slår naturens färger.
Den enda gången jag är tyst, är då jag fiskar.
Inget är så lugnande som att stå vid en tjärn ♥ Och inget är så gott som färsk fångad fisk, ute ♥
Att vandra gör en själv beredd för kommande höst. Man håller sig själv och hundarna igång.
En tur till Aronskuja hann jag också med. Lyckan va att hitta ett rede, inte så långt från kojan.
Poju blev pappa igen ♥
Det blev även dags för det årliga nätfisket på Dabbsjön..
Det varma 2018 gjorde att fångstlyckan inte va den bästa.
Men några fina bitar, hamnade i frysen ♥
Det blev även en del fixande på gården. Måla och fixa vedbon, måla stugan, fixa grind till altan, grusa gården/hundgården samt röja bort sly runt huset.
JULI
Denna månaden använder jag mycket för att inspektera skogen innanför bärtider och jakten.
Detta år är det sämsta bärår någonsin. Inga blåbär, lingon och sparsamt med hjortron.
Men jag hittade några liter på hösten.
Det blev en del simträning med hundarna.
Atos va väl inte super förtjust i den form av träning, men med flyttväst känns det lite tryggare.
Sonen sommarjobbar i Klimpfjäll. Är så stolt över min kloka och duktiga son ♥
Det blev en tur upp till Finnhustjärnarna.
Varm tur upp.
Men som vanligt ganska kalla nätter.
Några fiskar drogs upp, men de va inte riktigt på hugget.
Jag skulle önsk att fler fick leva det liv som hundarna och jag har.
Det går inte att köpas för pengar ♥
Atos och jag tog en tur upp till jaktmarkerna.
Magert med spår, men bra träning för en unghundshuvudet att snusa i spår.
Några skogsfågel såg vi också på vår färd.
Sen va det Pojus ”egentid”. Färden gick mot Birgerskoja.
Några kycklingar såg jag.
Men den största lyckan med turen upp dit va nog, då jag för första gången i mitt liv hittade röd Parasollmossa ♥
Min absoluta favorit mossa ♥
AUGUSTI
Det närmar sig.
Min absoluta favorit jakt. Men innan jakten så hann jag med lite fiske till.
….och jaga grävling.
Fick skjuta en grävling för Poju ♥
Vi startar på jaktprov och Poju blir jaktchampion.
Sen är det att träna träna träna träna….och jaga.
Snart SM/Skallkungen.
Mellan tränandet och jakten, hann jag plocka lite gula kantareller. I år är det hyfsat bra av dom.
Jag utbildar mig till jaktprovsdomare och får döma mina första två jaktprov denna höst.
KUL!
Jag kör igång med mera viltvård.
…och jag tränar Poju ännu mera, innan älgjakten kör igång.
Han går riktigt bra och jag känner ingen oro. Bland dom fyra bästa borde vi bli, tycker jag!
SEPTEMBER
Älgjakten. Atos ska upp till bevis. 10 månader ung.
Otroligt bra sök och jaktlust. Timmarna i skogen?
Han får upp en oxe, den skenar mot mig och jag skjuter den i stickhålet på ca sju meter.
Får den nästan upp i famnen!
Jag varvar älgjakt med fågeljakt. Måste hålla Poju i form samtidigt.
Jag springer i skogen, dagarna igenom och kilona rasar. Åtta kilo på två månader….
Glömmer att fika mellan varverna.
Brunst uppehållet innehåller träning och svampplock. Rödgul trumpetsvamp är den godaste svampen som finns!
OKTOBER
En månad som jag sent kommer att glömma!
Åtta kilo lättare och med feber i kroppen, kammade Poju och jag hem SM:et (Skallkungen)!
Jag är den enda i Sverige som har kvalat in till SM tre gånger, med två olika hundar, av olika blod och har hamnat på prispallen samtliga tre gånger.
Brons, silver och nu GULD!
TÄNK; Jag är Sverige Mästare!!!
Jag har därmed kvalat in till svenska landslaget 2020, där Poju och jag ska tävla mot Norge, Finland samt mina egna landshen. Det är tredje gången det med! Tog silver på ett av dom, i Finland.
Det är första gången i mitt liv jag har sagt något positivt om mig själv;
Det här kan du Miranda!
Vi uppmärksammades överallt i media!
Viltvård fortsätter med framgång.
lite rådjursjakt hinner jag också med!
och som vanligt blir jag påmind om att jag är sjuk…
Älgjakten fortsätter och Atos har blivit en riktig jaktidiot.
Han är dörädd att jag ska glömma han ♥
Rådjuret skänker jag bort till en som fyller 70!
Uppskattad födelsedagspresent.
NOVEMBER
Snön kommer tidigt och ligger kvar, så skidåkningen körs igång tidigare än vanligt i år.
Även isarna la sig tidigt i år. Känns bra, då jag är livrädd tunna isar.
Jag uppmärksammades med en tresidigt reportage i Allt om Jakt och Vapen.
Då det blev för mycket snö, reste jag på minisemester till Gotland.
Blir bortskämd med goda middagar och tid hos frissan.
Lasarettet blev det också denna månad. En hel vecka låg jag inne.
Fin snöcamo, eller hur? Det gäller att se det positiva i det hela!
Väl hemma igen blev det till att gillra mårdfällor igen.
DECEMBER
Det nalkas mot jul och ett nytt jaktår.
Julen firades i Högland med lilla familjen ♥
Jag är inte den som gillar jul. Mina barndomsminnen är fylleslag och bråk.
Aron har aldrig behövt uppleva det!
Jag gillar fridfull jul, helst ensam, så på juldagen drog jag på mig skidorna och skidade upp till Masakuja ♥
Bästa platsen på jorden ♥
Skogen är så vacker med sina snöfyllda träd. Lugn, rofylld och med bästa sällskapet firade jag juldagen.
Ibland stannar jag av, luften går ur mig och en tår rinner nedför kinden.
Jag blir trollbunden på väg från utedasset till kojan….
Jag måste vara den lyckligaste varelsen på jorden, som får ha det så här bra ♥
År 2019 kommer jag nog aldrig att glömma!
Klart, det har funnits motgångar, men det har bara gjort mig starkare och klokare.
Nyårslöften är inget för mig. Jag försöker lova mig själv något varje månad.
Jag brukar tänka på mitt liv, som att färdas i bil.
Tittar jag i bakspegeln, så ser man bra lite. Tittar man ut genom frontrutan, så finns det hur mycket som helst att titta på. Det är så man ska se på livet, framåt och inte bakåt.
Man ska se ljust på framtiden.
Jag önskar alla mina följare, läsare, släkt, vänner, ovänner och fyrbenta vänner ett Gott Nytt (jakt) År!